Idag var jag och Gustav på det stora ultraljudet, även kallat rutinultraljud som vi längtat till. På rutinultraljudet går man igenom alla organ för att se att allt ser okej ut och om man tur och vill så får man reda på könet. 

Detta var något som jag och Gustav ville veta då man kan planera mer inför barnets ankomst. Men också knyta an till det ännu mer än vad man redan gjort. Det blir en väldigt speciell känsla. 

 

Så allt såg jättebra ut på organen, vi fick se hjärtat slå, händer och fötter och ansiktet. Barnmorskan sa även att bebisen var väldigt livlig vilket jag också kände då jag känner sparkar. Galen känsla att se på skärmen när bebisen sparkar och samtidigt känna det i magen. Blir en väldigt overklig känsla som samtidigt gör en till det mest lyckliga   i världen. 

Jag är lyckligt lottad att ha ett friskt barn i min mage och att graviditeten så här långt varit väldigt enkel. Detta är ju något som jag verkligen inte tagit för givet. Att jag ens kan få barn är ju det bästa och finaste som finns. Att jag sedan får barn med personen jag älskar och varit kär i under högstadietiden är ju en dröm försig. Minns hur jag skrev i min dagbok under högstadiet att jag önskade att det skulle vi bli en dag. Slutade varje dagboksinlägg med att skriva Emma <3 Gustav. 

Jag har ofta klagat på livet och att det är så orättvist men egentligen har jag fått allt jag någonsin kunnat önska mig. Allt annat runt om är endast distraktioner som testar en. 

 

Men åter till ultraljudet... Jag och Gustav hade en känsla av att det skulle vara en pojke och vi fick konfirmerat att det var just det. Vi ska få en son!!