Jag har inte skrivit på ett tag då jag helt tappat ideer och själva grejen med att skriva. Att skriva för mig har varit som en ventil när jag inte kunnat tala med någon. Det känns liksom skönt att kunna skriva av sig och försöka komma fram till något. För jag tror faktiskt att det är de bästa sättet till att komma fram till beslut. Alltså, att man inte snackar med någon utomstående. Man finner ju oftast svaret inom sig själv. "men gud emma, ska du bli sådär deep och töntig?" aa shit. 

För igenom alla svåra stunder har jag bara haft mig själv. För det är jag som måste besluta huruvida jag ska fortsätta eller inte. 

Jag har kommit till det nu. När jag inte vet jag vill och det jag vill känns så långt bort. Jag vill ju helst att de jag vill ska hända samma sekund. Att arbeta mot ett mål för mig ofokuserad. Kanske därför min träning inte funkar haha.