Har börjat se tillbaka på tiden då jag var yngre. Kan inte hjälpa att bli väldigt deppig och nere utav tanken. 

Allt går verkligen upp för mig när jag inser hur mycket tid som gått till att bry sig om vad andra tycker. Jag önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och ta tag i mig själv och säga att det är okej att inte vara okej. Att det är okej att inte alltid vara på topp eller vara alla till lags. 

 

Mycket av mina yngre tonår gick till att vara ledsen och ständigt på min vakt ifall någon skulle gå till "attack". 

Jag blir så ledsen av tanken på att så många år gått till att må dåligt. När jag var yngre brukade jag drömma mig bort och tänka att "när jag blir vuxen kommer allt bli bra"

Och nu sitter jag här och tänker "vad fasen tänkte jag egenligen?"