Om du känner att du kommer bli triggad utav detta eller känna att det blir för jobbigt. Fortsätt inte att läsa.
Det som jag skrivit ovan önskar jag att många skrivit i sina inlägg på blogg eller instagram då jag har väldigt lätt för mig när det kommer till att hamna i dåliga mönster med mat.
Jag har så länge jag kan minnas haft en viss kärlek för mat och det är ju trevligt och bra, mat är bra då du behöver det för att överleva. Lite basic fakta.
Men mitt förhållande till mat har gått i perioder som sträckt sig över flera år. Från åldern 5-10 åt jag som vilket annat barn som helst och var frisk och kry.
Från åldern 10-16 åt jag nästan ingenting alls samtidigt som jag tränade dubbla fotbollspass med två olika lag, flera gånger i veckan. Allt för att gå ner i vikt. Detta fungerade ju väldigt bra, men trots det så var jag aldrig nöjd.
Men en sak jag var nöjd med var att höra hur sjuk jag såg ut. Visst är det konstigt? Men jag triggades utav att höra att jag måste äta mer, att det inte såg hälsosamt ut. För det var ett tecken på att jag lyckades med vad jag ville uppnå.
Nu när jag ser tillbaka på mig själv genom bilder så blir jag så chockad. Jag ser sjuk ut. Men jag var ju sjuk.
Idag väger jag för mycket. Ni kanske tänker att det är något jag säger, men jag väger för mycket för min längd. Vilket har resulterat i att jag mår dåligt och orkar knappt att röra på mig då det är för mycket vikt.
Samtidigt som jag vill träna och gå ner i vikt så är jag rädd att jag ska förstöra mig själv genom att bära mig åt som jag gjorde när jag var yngre. Jag har ett destruktivt förhållande till mat och det tar upp en stor del av min tid.
Den största delen av dagen går åt att fundera på hur jag ska gå ner i vikt. Ibland tänker jag bättre och ibland blir det mer destruktivt. Jag ska svälta mig själv till att jag ska äta bra och träna.
Så jag bokade tid med en dietist som skulle hjälpa mig med just detta problem. Jag vet om de problem jag har så det gäller att tackla dom. För mitt sätt att handskas med problem har förändrats över tid. När jag var yngre svalt jag mig själv för att andra skulle se och säga hur smal jag var. Vilket resultera i att jag blev lycklig.
Idag äter jag när det uppstår problem, stänger in mig och nekar alla de problem jag har.
Detta måste få ett slut.
Så jag bestämde mig för att sluta med socker och allt onödigt man kan stoppa i sig. Jag promenerar nästan varje dag och det känns bra. Jag måste bara fortsätta, det kommer bli resultat.
Så, jag funderar på att skriva lite om min resa.. Inte så jätte ingående men lite så jag själv kan bli triggad (På ett bra sätt) att fortsätta med träningen.
Ni får jättegärna kommentera om ni har några tips på vägen!
2 kommentar(er)
